Idag var mitt sista möte. Sammanlagt så har vi pratat i 10 timmar under 10 veckor. Jag har verkligen fasat inför den här dagen, jag har varit så rädd. Han lämnar mig. Han som blev mitt stöd finns inte längre tillgänglig. Ytterligare en härlig person som jag lärt mig känna tillit för försvinner från mig.
Jag har två val. Jag kan se negativt på det här, gräva ner mig. Detta är någonting som återupprepats alltför många gånger. Jag bli lämnad ensam. Men jag tänker inte gräva ner mig. Istället väljer jag att se på det här som ett avslut, någonting positivt.
Jag avslutar nu inte bara ett kapitel i mitt liv, utan flera. Jag lägger allting bakom mig. Det som jag upplevt tidigare är historia. Det är inte den jag är. Att mina erfarenheter har format mig till den jag är, det kan jag inte förneka.
Men jag vet att jag är så mycket mer.
Det kommer komma dagar då allt känns grått och omöjligt. Jag kommer kanske ha svårt för att tänka positivt och se framåt. Men jag har hela livet framför mig och jag tänker inte kasta bort det genom att ständigt se bakåt. Att aldrig våga leva.
Idag är det inte han som lämnar mig. Idag är det jag som lämnar honom.
onsdag 12 maj 2010
lördag 1 maj 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
