Ta min hand, gå med mig

Jag sträcker ut min hand
Du ser frågande på mig och vinden blåser i mitt hår
Havet kastar sig mot stranden
släpas tillbaka
Min hand utsträckt med en förfrågan
"Ta min hand, gå med mig"
Du är för mig helt okänd
en främling
Jag vill bara ha sällskap några hundra meter
Fåglarna skriker och flyger graciöst trots den hårda vinden
Du granskar mig noga
Menar jag allvar?
Är jag frisk?
Ja
"Du behöver inte yttra ett ord", säger jag vänligt och blickar in i ett par ögon
vänliga, allvarliga och nu lite smått roade
Fortfarande har jag handen framsträckt
"Vem är du", frågar främlingen"
"Jag är ett av Guds många barn, uppfostrat av havet"
"Kan tänka mig det", svarar han och ögonen hans ler
Jag viftar lite smått med handen
En påminnelse
Och du tar den
Ta min hand, gå med mig
Modig man
Modig kvinna
En strålande promenad