Kärlek är vacker

Nu är jag här igen och skriver lite. Jag har återvänt hem från min långa visit hos Daniel. Berättade för en tjejkompis som jag träffade på bussen om hur min vecka med Daniel hade varit och hon sa "Guuud va gulligt", så min vecka med Daniel var tydligen väldigt gullig. Efter att ha tjatat min pojkvän halvt döv så fick jag tillslut hålla i kameran (!), jag fick även lov att ta kort (!). Då var det ju det här med mig och knappar...I slutet av veckan så hade jag lärt mig vilken knapp som man tog kort med och vilka övriga knappar man INTE skulle trycka på för då...hände det saker som jag inte förstod mig på. Jag har också lärt mig att inte hålla inne ta-kort-knappen för att då tar man väldigt många foton på samma gång vilket oftast inte var nödvändigt.
Nu har man fått en uppfattning om hur bra jag är på tekniska prylar, alltså inte, och trots detta så fick jag till ett par bra bilder.

Vem är nu Daniel?

Mina damer och herrar...

Får jag lov att presentera min pojkvän fotografen Daniel:

Visst är han fin?

Jag har en till karaktär som jag vill introducera. Nova, min fotografs pojkväns hund Daniel. Hihi nu busade jag lite. Min pojkvän fotografen Daniels hund. Nova är en
Rhodesian Ridgeback som man antingen älskar eller blir livrädd för. På spårvagnen så kan man få ganska så stort utrymme då alla passagerare som ser Nova tar två steg in i vagnen, gör en helomvändning, ut ur vagnen och in i nästa. Eller så blir det tvärtom. Passagerarna står och knör kring Nova med ljuva "Ahh" och "Åhh".

Här är en bild på Nova:

Ja jag busade igen, det är min natur att busa. Ovan är en bild som jag tagit på Daniel. Och bilden som var innan dess var på Nova men det har ni säkert redan listat ut.

Jag lägger upp ett par fler bilder som jag tog när vi var i Daniels lägenhet så om det är lite fläckar på himmelen så är det för att Daniel inte har tvättat rutorna, tro inget annat^^.


Denna bilden som man ser nedan blev jag väldigt nöjd med. Jag låg i sängen och tittade ut genom fönstret. Det var extra fint väder och jag tänkte knäppa en bild eller två, antagligen tog jag ett dussin, beror lite på när jag kom på att det ljudet som lätt "klick klick" berodde på att jag fortfarande höll ta-kort-knappen intryckt. Nåja. Man kan kanske tro att jag har fixat bilden på datorn (som om jag skulle lyckas med det, en dator är också en teknisk pryl) hursom haver så har jag så icke. Jag skulle fota himmlen och får då med Daniels vägg på bilden. Så det svarta är en vägg som egentligen är ljusblå. Solstrålarna bröts mot väggen och strålade ut. Det blev jätte läckert tycker jag.

Nu får det räcka med bloggning för idag, för många tangentknappar att hålla reda på och ni har kanske en aning hur det är för mig att hantera knappar så...

Jag avslutar med en vacker bild på kärlek