Mitt andra möte

Idag var mitt andra möte med psykologen (eller psykologkandidaten om man nu ska va så petig). Första mötet var för en vecka sedan. Det känns väldigt bra faktiskt. Han är väldigt trevlig till och med snygg att se på, ett extra plus.

Hm... Jag vet att han är betald för att lyssna och så men...det känns som om han tar till sig det jag säger (vilket inte är troligt, han är ju faktiskt psykolog med ett X antal andra patienter).
Men ändå. Han får mig att se saker ur ett nytt perspektiv. Han dömer mig inte. Det är skönt.

Jag har en ny tid tills på onsdag och nästa och onsdagen efter det. Tre samtal till. Det känns också skönt.

Efter man varit där och släppt ner sin gard så börjar man tänka. Det går inte att få stopp på alla tankar. Det slog mig att jag gärna skulle haft en psykolog att prata med precis efter jag haft ett samtal. Men så blir det inte. Ser fram emot nästa onsdag. Då kan jag låtsas att jag är viktigast i världen och han kan låtsas att han bryr sig.

"When I get sad, I stop being sad, and become AWESOME instead. True story."